Jag vill ...
Jag vill redan nu förneka att jag är MGMT. Nu vet ni det.
När du inte var känd
Det börjar bli hög tid att summera året, och vad skulle inte passa bättre att börja med årets bästa skivor. Jag vet att det varit ett jävla tjat om skivor i det senaste, men mitt musiknörderi för ni helt enkelt leva med. Det torde vara rimligt att gå loss på två skivor i varje kategori, och vilka är kategorierna undrar ni självklart? Årets svenska skiva och årets utländska. I och med att detta året varit ett inferno i sprit, ciggaretter och viktuppgång/viktnedgång måste vi ta avstamp i någon form av ångest. Nu för tiden är jag dock en lycklig jävel, och som parantes kanske det är därför bloggen inte riktigt är lika vass som innan. För att göra en pastisch på Nick Cave; "Man skriver inget vidare när man mår bra, då sitter man hellre i parken och äter glass", och det stämmer in på honom såväl som på mig.
Men för att återgå till skivor. De två bästa svenska, och de två bästa utländska detta år är:
Svenska
Markus Krunegård - Markusevangeliet
Nordpolen - Norpolen
Utländska
Bon Iver - For Emma, Forever Ago
Som ni ser är det enbart en utländsk skiva. Jag klarar inte av att välja. Men sådan är jag.
Varför är dessa skivor bra då? Tja, om vi börjar med Markus skiva så är det totalt klockren. Ångest och skratt i ett. Alla minns väl hur man vaknat upp i Farsta och undrar hur fan man kommit dit? Eller varför inte hur glömt sina nycklar i någon bar eller vaknat upp på en kyrkogård och yttrat "Åh, en familjegrav... vad skönt med lite sällskap". En klockren skiva för ensamma jävlar som dricker för mycket således.
Varför är Nordpolen bra? Jag vet ärligt inte. Barnsliga texter från en 20-nånting snubbe som bor i Uppsala med musikaliska gästspel från Tough Alliance-Henning. Det är så dåligt att det blir bra. Med texterrader som handlar om hur John Travolta skulle behandla dig bättre till "Min bröstkorg värker starkt, jag hoppas på hjärtinfarkt" kan det inte bli fel.
Bon Iver behöver jag kanske inte ens kommentera? Historien bakom skivan är kalas = Kille träffar tjej. De blir kära. De lever ihop. Det tar slut. Kille blir sjukt jävla ledsen. Kille funderar allvarligt på att ta sig av daga. Kille struntar i det. Kille flyr iväg till en enslig stuga i sex månader. Kille spelar in ett av de starkaste albumen någonsin. Kille blir rik och lycklig. Kalas. Det tål att sägas igen. Kalas.
Nu dricker vi bärs.
Året skall även det ta slut
Jag börjar sakta men säkert summera mitt år och det är läskigt. Det har varit ett mycket bra år, men samtidigt känner jag att mina kontoutdrag och mina telefonspecar inte riktigt går ihop. Eller så är det precis vad de göra. Kolla bara:
81 % av spenderade pengar har föga förvånande spenderats på Systembolaget.
76 % av skickade sms har skickats mellan kl 22.03 - 06.18.
Summa summarum:
Klockrent. Totalt klockrent.
Rock och sånt
Dagen före lön. Jag och polaren från andra sidan huset står i kön till bankomaten. Jag får ett kontoutdrag och säger "Sug på den här, studentjävel". Polaren replikerar med "du kan ju inte vara journalist hela livet". Jag undrar vad fan han menar. Nu skall han dock bjuda på pasta och lite senare drar vi i oss ett halvt kilo godis och ser en film. Det kommer att bli trevligt.
Ett till skivtips och det är kört
Men vi gör det ändå!
Jag har aldrig riktigt uppskattar Laakso, men eftersom Markus släppte Hets! och Markusevangeliet så började jag förstå. Både Hets! och Markusevangeliet är oerhört bra skivor, så jag valde att kika närmare på Laakso. Bandet i sig vänder nog sig mest till emo-kids men låt er inte avskräckas. Bara titeln på skivan; "Mother, Am I Good Looking?", tyder på ironi av rang. Jag menar, även om man är sjukt ful så kommer ens mor alltid svara "Ja, lilla vännen du ser bra ut". Roligt bara det.
Om man ser till skivan så är det väl mest ett epos om Markus egna liv. Han är från Norrköping och bor i Sthlm, där han försöker leva någon slags rock and roll myt, men den slås i spillror gång på gång. Han blir sviken och sviker.
Han är full och hög och har egentligen inte ett öre på fickan. Detta avspelgas på texterna som blandar en humor och en slags självinsikt med längtan efter något större. I det stora hela är det en bra skiva, dock inte lika stark som när han blir punk på Hets! och jävligt rolig och sorglig på 2008 års bästa svenska skiva Markusevangeliet.
Så, kolla in Laaksos Mother Am I Good Looking.
Bästa spår?
Lätt "Hang me in the christmas tree", "the death of us" samt "Västerbron".
Skippa dock gärna resten!
Och för guds skull, ta tag i Markusevangeliet!
Tjipp och Hej - Leverpastej!
Det går bra nu.
Jag gjorde precis ett IQ-test istället för annat trams.
"Du fick bättre resultat än 91 % av populationen".
Jag är inte förvånad. Men jag yppar ändå orden "Skratta bäst som skrattar sist, studievägledare!"
Kalla det inte en comeback...
Jag har ju varit här hela tiden. Vi tar nu avstamp en en ny tid, med ett nytt liv. Det låter poetiskt men troligen är det enbart svammel. Idag tar vi tag i allt vi inte tidigare gjort. Vi sjunger vissa sånger och så dansar vi samba.
Välkomna tillbaka!
Adjöken?
En pärlplatta på dörren mötte mig när jag kom hem idag:
Man blir mörkrädd och inser att man förminskats till enbart en nidbild.
Nu är det slut på hustlandet. Vi keepar det gangsta, men på ett annat sätt.
It´s hip
Nu snörar jag på Borka en liten overall och så går vi och dricker vin.
Vem är Borka undrar ni? Tja, vissa hemligheter får man ha.
Weekenders on our own
Kommer ni ihåg allt som hände i år? Det gör inte jag heller. Men det har varit ett bra år. Jag kan inte skriva en krönika över det gångna året än, då det inte riktigt är över. Således gör vi inte det.
Det enda jag kan tänka är dock "Italien behöver mig mer än någonsin".
Bring your blade and gun
Jag sitter här och försöker få till det. Inte rent kroppsligt, utan snarare med mina PM. "Harmoni eller konflikt" är titeln på en bok jag försöker randa, men inte fan är det harmoni jag känner, snarare: konflikt. Idag är det onsdag, och det innebär onsdagsklubb. Jag måste bli klar. Hets och Stress tänker vi på medan vi tänder en cigg och reciterar M.I.A gamla klassiska slagord "I´m armed and I´m equal - More fun for the people".
När man minns tillbaka
En gång i tiden var det tradition för mig att fixa vinterns stora fest. Jag hade gjort det galant tidigare år, och listig som jag var lånade jag nycklarna till min gymnasieskola. "Nej, vi skall bara se en film. Vi låser, släcker och larmar på när vi är klara" brukade jag säga till rektorn. Det hade funkat tidigare år, men detta år var rektorn inte helt med på noterna. Om det berodde på att jag förra året var så full på julavslutnings-spexet att jag både drack och rökte på scenen har jag inte den blekaste aning om.
Det kanske även berodde på att städarna dök upp lite tidigare än beräknat och fann totalt nersupna första- och andraringare?
Hur som haver fick jag ett "Nej, jag vet att det är tradition, men det är totalt opassande".
Nu brann det i knutarna, festen skulle börja om fem timmar och jag hade ingen lokal. Vid denna tid jobbade jag även lite extra i restaurangbranschen, och fick en snilleblixt.
Jag visste nämligen att den lokala stripklubben inte gick något vidare bra på onsdagar, således tog jag bilen och förhandlade lite med ägaren. Efter mycket om och men fick jag hyra lokalen. Om man gör en lång historia kort: Så dekadent har aldrig en avslutning på min gamla skola varit, och jag gick ut med både betyg och hedern i behåll.
Även förhållandet mellan rektor och mig upprätthölls. Jag kunde fortfarande lämna in fakturor på materialkostnader för den skrift jag skrev och skriva saker såsom "rökheroin", "barnarbete" ,"jag vet ärligt inte" och det enda jag möttes av var ett skratt och utbetalningar.
Min gymnasietid var bra.
Dagar som ...
Dagar som denna undrar man vad Sandie Shaw sysslar med. Troligen ligger hon väl hemma och tar det lugnt. Eller så kanske hon sitter på ett tåg till Berlin?
Själv tar man tag i tvätten, städar lite och skriver klart sina PM. Allt till tonerna av Shout Out Louds "Very Loud", "Please Please Please", "Tonight I have to Leave It" och "Go Sadness". Så skoj ska vi ha!
Att sabba en image
Jag undrar ibland om David Gahan verkligen är lycklig nu? Jag är då inte det efter albumet Ultra som kom ut 1998. Åren mellan 1986 och 1998 var när Depeche var som starkast. Ja, det kanske är dumt att hylla David för att knarka ner sig totalt på heroin, inbilla sig att han var Jesus, tatuera sig till ett vansinne och alla överdoser. Dock skall det sägas att Depeche aldrig lät bättre än just då. Vi hade (som tidigare nämnt) en helt urflippad Gahan på sång och med Martin Gores mörka texter var allt frid och fröjd. Utom möjligtvis Davids privatliv. Men det är väl en petitess i sammanhanget? Jag vill ju fortfarande hålla Depeche som ett av världens främsta band.
Man får ju lida lite för konsten David, kan du inte tycka det?
Gahan "före krisen"
Kommentar: Lätt gay.
Gahan "under krisen"
Kommentar: Nu började det spåra ur. Skägg, Jesus-hår och tatueringar.
Gahan "efter krisen"
Kommentar: Jag trodde det var ett skämt när Johan Lindeberg
började designa saker åt dig. Det var det tydligen inte. Gubbjävel!
Vad har vi då lärt oss idag? 1. David ser ut som en gubbjävel. 2. David och polarna i Depeche knarkar inte längre. 3. Depeche gör bara skit efter Ultra. Slutsats: Börja lev igen David! Gör musik vi alla kan relatera till!
Fan.
Soutpaw Grammar
När jag var runt 18-19 år och gick sista terminen på gymnasiet hade jag verkligen inte en aning om vad jag skulle pyssla med i livet, och det har jag inte nu heller. Det enda jag visste säkert var att jag skulle tillbringa 15 jävla månader vid en kust jag tidigare aldrig sett. Fel sida om landet? Japp! 
Hur som helst fick jag en vacker dag tag i en utbildningskatalog för internationella skolor. Jag tänkte lite att det inte vore totalt fel att spendera en massa år utomlands och "lära mig" saker. Jag gjorde därför slag i saken och sökte in till UCLA i Kalifornien och till Sorbonne i Paris. Vid UCLA sökte jag ett idrottsprogram, och vid Sorbonne valde jag att inrikta mig på konst. Sagt och gjort.
Till UCLA spelade jag in en video där jag sprang 100m varvat med klipp ur filmen Karate Kid. Till Sorbonne gick jag och letade fram några gamla teckningar jag målat i mellanstadiet. Jag gjorde det hela mest på skoj och räknande inte med ett svar. Veckorna gick och tillslut fick jag ett brev från Sorbonne. De var mycket glada över att jag valt att söka in på deras konstprogram och erbjöd mig en plats med orden "Futuristiskt och mycket avantgarde. En ung Basquiat! Vi ser fram emot en intervju". Således erbjöd de mig en plats, och så vitt jag vet har jag fortfarande kvar den. UCLA har dock inte svarat, men jag tror att Mr. Miyagi är stolt ändå!
Man väljer ju
toliveanddieinuppsala.blogg.se en av de få läsvärda bloggarna (inte min, jag är högst blogglös.) - Facebook
Fan, nu börjar det spåra ur.
Lyfta skrot var det.
Tisdagar
Jag måste skriva en massa skit, men egentligen vill man enbart dynga ner sig och dansa samba. Fan. Det blir till att gå och lyfta skrot och försöka få ur sig tristessen. Men tanken kommer ju smygande... "klarar man att randa 1700 ord, så kanske... bara kanske!". Nej jag ska vara hemma i afton!
Telefonen ringde precis. Ett av mitt livs mest konstiga samtal.
- Hej det är Gugge
- Hej det är "anonym"
- Läget?
- Bra tack. Vad händer idag?
- Jag ska träna sen vet jag inte
- Med och ta en bärs?
- Nej jag måste verkligen skriva en massa skit.
- Bra där Gugge, jag tror minsann att det är bäst så. Vill du höra om min lördag?
- Absolut!
- Det hela slutade med att jag var på Palermo av alla ställen. Där träffade jag en skum tjej. Vi låg lite senare i trädgården till Le Park. Först efteråt, och det tog 1,5 timma, så kom jag underfund med att det inte var så insynsskyddat som jag först hade trott.
- Driver du med mig nu "anonym"?
- Nej för fan Gugge! Först efteråt förstod jag varför folk hade stannat och ropat saker såsom "Kolla de knullar!" osv.
- Du är sjuk. Gravt jävla sjuk. Vet du vad jag gjorde i lördags?
- Nej Gugge, berätta.
- Drack bärs och hade en helt normal och trevlig kväll.
- Tack då
- Tack själv.
Vilka jävla vänner man har. Inte undra på att allt är skevt.
Hairdresser on fire
Ett av mina delmål i livet är att någon gång ha lite längre hår. Hur svårt skall det vara undrar ni? Det undrar jag också. Ett tag var det hela på väg, men som vanligt gick jag hem på fyllan och tänkte "Vi skulle väl kunna ta topparna själv?". Ja, det var inte så lyckat. Allt hår borta. Men nu har jag lovat mig själv att sluta med sådana dumheter. Eller lovat är väl fel ord, men jag skall ge det en ärlig chans och enbart besöka frisörer.
Lite sådär skulle man kanske kunna se ut?
Det har ...
Det har gjorts studier på att långdistanslöpare skulle vara ett särskilt neurotiskt släkte. Jag har i stort sett aldrig varit en långdistanslöpare, vilket jag finner tryggt.
Then Berlin
Det här ett Rusiak-beat, som jag brukar tänka. Nej, det har jag ärligt aldrig tänkt. 
Jag hade en gång ett jobb som gick ut på att jag kontrollerade tygprover och tog mått enligt en tabell. I det stora hela ett mycket bra jobb. Bra lön och kläder. Enda problemet var att jag var runt 15 och hade upptäckt att jag gillade Leonard Cohen. Mina arbetskamrater den sommaren var i stort sett enbart kvinnor i ålder 40 till 60. Givetvis kan man argumentera för att de var mycket skickligare skräddare än vad jag någonsin kommer att bli, men musik gillade de inte! Vi satt i ett ganska stort rum och de enda radiokanal som var aktuella var Rix Fm. Jag satt där med en minidisc (kommer ni ihåg dessa?) och försökte nynna på First we take Manhattan, The Guests och The Future, men det gick inte. Hela tiden överträffade radion mig, och att försöka mixa bra musik med Barbados, tja, det har aldrig riktigt funkat.
Nu tar ...
Nu tar vi på oss en liten liten badbyxa, sen tar vi och hänger på stan va? Nej, vi lånar lite böcker och skriver saker. Det kan bli något oerhört stort! Annars var det en högst bra idé att köpa en tröja av modell sport, som enbart kan kemtvättas. Hur fan tänkte jag där? "Det var ju en så rolig dragkejda" mumlar jag för mig själv på elva olika dialekter.
God morgon!
Så hungrig och flummig
Hets och stress. Filmen Hets då, och låten Stress. Så laddar jag mentalt innan varje träningspass. Hets, då jag är livrädd för Caligula och Stress av den enkla anledning att den är sjukt jobbig att lyssna på och att Justice samplat Devo "Jocko Homo". Nu vet ni det.
In the middle of "Northtown".
Ska jag verkligen ge mig på ett skivtips igen? Ja, jag tror sannerligen jag måste det då ni inte ska få bilden av mig som en svår jävel som sitter hemma och hyllar ett gammalt fyllo som drunknade. För att ni ska förstå vad jag snackar om så kan ni titta på inlägget där jag avhandlade Dennis Wilson. Det är förvisso en mycket bra skiva, men man måste bjuda på annat också.
Att driva med en hel scen. Denna gång: Hip-Hop.
Vad är det för skiva vi tänker på idag? Givetvis Spank Rocks klassiker "Yoyoyoyoyo" som släpptes 2006. En klassisk skiva på många sätt, dels då den sk. "Detroit technon" blev kommersiellt gångbar, dels då skivan gästas av de snabbaste MC´s som någonsin levt.
Vad är då "Detroit Techno"? Enkelt man kalla det för house med en blandning av klassisk gangsta rap. Vi snackar inte 808s and Heartbreak, utan mer NWA möter Justice. Men inte så mycket NWA man kan tro. Istället för att rappa om att man skjuter snuten, tränar på gym och tatuerar in konstiga saker, så rappar Spank och de andra om att ligga, läsa lite böcker och om att dricka Martinis. Inga 40´s här inte. Bara att döpa sin debutskiva till "Yoyoyoyoyo" tyder på intelligens och ironi. 
Att även Amanda Blank gästar spåret "bump" höjer nivån avsevärt. Lite exempel på sköna rhymes som får mig att bli totalt lyrisk, och nästan, men bara nästan får mig att vilja flytta till Detroit och börja rappa är:
"From the bottom to the middle to the middle to the top
The hottest mother fucker in the whole damn block
Do my thing and the girls watch"
The hottest mother fucker in the whole damn block
Do my thing and the girls watch"
"Come straight from the hood
Gonna keep my music
call it rock/rap/punk confusion
It’s too confusin’
I do what I like"
Gonna keep my music
call it rock/rap/punk confusion
It’s too confusin’
I do what I like"
"Me and my martini ain't changin
We just stayin’ the same man
and While you spritzin’ and teasin’
I’ll just catch up on my readin
fresh offa work
Button down shirt
Bad ass mother fuckin’ cool jerk"
and While you spritzin’ and teasin’
I’ll just catch up on my readin
fresh offa work
Button down shirt
Bad ass mother fuckin’ cool jerk"
men bäst är när Amanda lägger vers
"I keep it dirty, not like Fergi
Ain’t the Black Eyed Peas
This shit ain’t happy
I’m trashy, boastful bitch MC"
Ain’t the Black Eyed Peas
This shit ain’t happy
I’m trashy, boastful bitch MC"
Ut och köp eller tanka ner. Det blir inte roligare än så.
And our real names was Frida and Jimmy
Swedish Love Story, och då snackar vi inte bandet som Kaah hade ett tag. Vi snackar filmen, som även har en svensk titel, men den har jag nästan glömt. Glömt och glömt, den heter; en kärlekshistoria. Hur som haver, under min gymnasietid hängde jag mycket med en barndomsvän. En skön lirare. Vi skrev nästan alla våra arbeten ihop och sen avslutade vi varje afton med att se filmen. Mina ungdomsår var inte så märkliga som man kan tro. Det är en slutsats jag drar.
Man vet även att dagen kommer bli bra när man får brev som är poststämplat i Göteborg. Med text som lyder: "Hej! Vår "lille" och gullige pojk. Urklipp på din favorit + en text från en barndomsvän. Hjärtliga kramar, Mor". Ett tidningsurklipp, ett par Converse samt en totalt lysande debattartikel skriven av samma lirare som nämndes i början. Tydligen jobbar han nu för tiden som redaktör. Hur vet min mor att jag är besatt av Morrissey och varför kallar hon mig för "lille" och "gullige"?Att jag ens skriver det känns märkligt. Detta börjar bli lite sjukt.
Just det, Annie (ni vet hon som gjorde en hit om att tugga toy) har gjort en cover på Stacey Q gamla hit "Two of Hearts". Kunde hon inte bara låta bli? Det är saker man kan undra, och som troligen kommer hålla mig sömnlös i natt.
Först tar vi en fika sen går vi och lyfter skrot.
Saker man ofta tänker men aldrig säger högt
"Fan vad Johan Kinde var ball 1981-1986"
Den bok ...
Den bok som jag har som sk. "läsning för skoj" just nu, börjar starkt med orden "Do you ever wish you´d never been born?".
Det måste väl ändå vara kvalitet?
Lyssna på passagen som kommer lite senare: "It´s a MK2 fragmentation grenade .... Let´s make lots more."
Buster "Rant" Casey är inte riktigt klok, men han hade humor.
Har jag någon gång berättat när jag läste psykologi vid vårt kära universitet? Nej, det tror jag inte. Det var en delkurs i rel. psyk. och det var mycket sjukt. Vi hade en professor från Åbo Akademi som hade skrivit en avhandling om narcissism. Bara där började man ana ugglor i mossen men värre skulle det bli. Professorn talade finlandssvenska och bar alltid tighta svarta t-shirts. Han kedjerökte och tränade oerhört mycket på gym. De PM man skrev för karln kom alltid tillbaka med texten "Jag uppskattar det du skriver, en sådan härlig klangbotten. Vi måste alla tänka på vår klangbotten".
Det hela kulminerade i att han ville dricka bärs med P. Såhär i efterhand kan man undra varför han aldrig bjöd med mig ut. Jag hade lätt velat hänga lite med en mycket skev professor.
Ungefär såhär såg han ut
Space age
Nu är det dags för mig att klä ut mig till en gammal grek. Jag lindar därför in mig i ett lakan, som blir en toga. Därefter lånar jag lite böcker och skriver Pm. Det låter i mina öron som en dejt med det akademiska.
I married you last year.Bet you thought I was sober, right?
Gårdagen känns som en avlägsen dröm. Tänk en musikvideo med snabba klipp. Förfest, klipp. Öl på Grand Hotell, klipp. Tusen vänner, klipp. Grogg, klipp. Spöket, klipp. Vakna upp och undra hur man kom dit, klipp. Frukost, klipp. Jävlar vad bra!
Nu läser vi en bok och lyssnar på Cyndi Lauper. Främst de moderna klassikerna "A Christmas Duel" och "Lay Me Down". Finns på det härliga internet. Youtube är din vän om söndagarna.
Livet är bra just nu. Lite som att ta med en kniv till en pistolduell. Men den meningen försöker jag säga att jag är väldigt glad, men vi måste fortsätta att linda in allt i svåra ord och konstiga meningar. Ni får ju inte tro att jag är totalt jävla normal.
Cause I hired a hitman and changed your will
Samtal med pappa via telefon
- Gugge, lyssna inte på mamma. Huvudsaken är att du tar en examen och att du inte skaffar dig ett jobb.
- Jaha, vad ska jag då göra?
- Du kanske kunde bli kulturarbetare i Göteborg? De gör inget och har det fint mest hela tiden.
- Pappa, ibland känns det som att du kan läsa tankar
Note to self: Börja lyssna mer på pappa och häng mer med kvinnan som fyller hålet i själen.
Bros and Bros.
Precis hemkommen från natten. Jag svängde förbi grannen för en pasta och lite käft.
- Gugge, vad fan hände igår?
-Vi drack sprit!
- Det är jag med på. Jag hittade en kamera som jag lämna tillbaka. Rätt söt tjej, man borde fått en avsugning som tack. Men det fick man inte.
- Man kan tycka att det vore lämpligt. Men du vet hur tjejer är. Nu bladar jag upp.
- Tja rå
Min granne är lite ful i munnen, men det är också en charm!
En uppmaning till samtliga föräldrar i Uppsala!
Lås in era döttrar! Nu tar grannen och jag rygg på stan!
Lördag hela veckan
Läget i feskelägret? Det är chill.
Jag hade ett roligt samtal med en expedit igår. Han förklarade för mig att skjortan jag köpte var av klassiskt snitt och frågade om jag inte visste att de fanns i lite tightare utförande, mer ungdomligt. Jag svarade att jag visste, men trivdes i en klassiskt skärning. Jag vill egentligen svara: "Ni99a please, jag är född i staden som kan mer om konfektion än vad du lär dig under en livstid i din sk. herrekippering". Men jag lade band på mig själv. Det blir oftast bäst stäming när jag gör så.
Nu går vi till jobbet. Nås på mobilen kl 18.00, inte under dagen.
Det är så vi rullar
Jag och grannen har sett en film. Jag ville se något franskt, smalt och med en uppskattad längd på runt fyra timmar. Gärna något som pendlar mellan röd-gråa diabilder och en flicka i brunt. Gärna en film man aldrig skulle förstå. Gärna något jag själv skulle kunnat spela in under en kraftig berusning, samtidigt som jag spisade jazz på en gammal grammofon och imiterade Hardy Amies.
Sen slogs min värld i spillror när jag insåg att det var grannen jag hängde med. Det slutade med att vi såg en komedi från US and A. Den var rolig.
Samtal mellan mig och div. professorer:
"Det här är sinnesjukt. Du får inte skriva så"
"Du, har du snott hela idén från en Hjalmar Bergman nu igen?"
"Du är skicklig, men det här är för skruvat"
"Skärp dig nu! Jag vill ge dig möjligheten att doktorera men du måste skärpa dig!"
"Ärligt, vi kan inte ge ut det här"
"Dina angrepp på allt och alla passar inte in här. Men rent stilmässigt är det akademiskt och korrekt"
"Nu får du fan ta och ge dig. Du kan inte dra paralleler mellan modebranschen och teologisk etik"
"För fan, nu är jag uppriktigt förbannad!"
"Vad skriver du om nu? ... Nej nej nej, inte det där igen!"
"Nej, du får inte skriva att McGrath var full på jobbet"
"Nej, de var tolv. Skriv bara att de var tolv. Inte tolv år, utan tolv personer"
"Du, vi måste snacka om det här"
När ska de inse att man "only is in it for the jokes"? Den karamellen kan man suga på ett tag.
Är det du, Harald?
Jag har alltid haft en förkärlek för unga, (nåja...) ensamma och arga män. Allt som unga, ensamma och arga män gör blir alltid bra. Tror ni mig inte? Morrissey, Ian Curtis, Chuck Palahniuk, Bukowski, Saul Williams, Freddie Wadling, Leonard Cohen, Nick Cave och listan kan forsätta i evigheter, men det har vi ingen tid för.
Keep it gangsta Gugge, säger The Game
Nu tar vi en citodon och en Björnebryg 7,5. Vi tar sen på oss ett par jävligt stora röda solbrillor. Senare går vi ut och tittar på när målarfärg torkar.
Min självbiografi ...
Min självbiografi "Hur jag dödade en framgångsrik karriär - Men vad kul jag haft" finns inte ute i julhandeln i år. Så var det även förra året. Året innan det också. Jag anar ett mönster: Dum och lycklig. Dum och lycklig.
Visst ni föressten att jag vaknar varje dag till Olle Adolphsons "Trubbel". Nu vet ni det.
Det här är min gata, här gör jag som jag vill
Okänd man: "Jävlar vad bra. Thomas Sabo eller?"
Jag: "Nej, Wallin"
Okänd man: "Jävligt svårburet, men du gör det galant"
Jag hade hellre hört
Söt tjej: "Åååååh vilken söt döskalle!"
Jag: "Tack, drink?"
Söt tjej: "Javisst"
Men nu är det inte så landet ligger. Hur ligger landet undrar ni? Det gör jag med. Mer eller mindre undrar jag över det. Det enda jag med all säkerthet vet är att jag keepar det jävla mycket gangsta.
Hört på lunchen
-"Du är det sparris?"
"-Nej, haricoverts"
Öh!
Nu mår jag lite bättre. Jag har gjort detta förr. Varför har jag ont i mina bihålor? Kanske för att jag i ett vagt ögonblick igår fick för mig att snorta tabasco? Kanske.
För någon vecka sedan fick jag ett mail från en gammal klasskamrat. Vi snackar återträff med klass 9c, idrottsklass. Klassen för att som utövade någon sport seriöst eller inte kunde något annat. Vi har killarna som spelade fotboll, hockey, tennis eller brottades på elitnivå. Vi har även de snygga tjejerna, som mest läste idrott för att de var för korkade att läsa annat, och att de gillade att hänga med välbyggda snubbar. Sjävklart läste jag idrott. Fråga nu fan inte varför.
Chans att jag dyker upp på återträffen? 0.001%
Jag har märkt att det är många som läser bloggen. Ni vet det mesta om mig, och kommer säkerligen veta mer inom kort, men vilka är ni? Är ni vanliga människor? Är ni speciella? Sitter ni på kontor? Jobbar ni på lager? Berätta om er själva, annars jävlar.
Nu tar vi och lyssnar på Nordpolen. Du och jag.
Morgon år 0
Skriv aldrig inägg på fyllan, det har jag lärt mig. Mitt huvud håller på att sprängas och en hjärtinfarkt vore att föredra. Jag kommer vara borta några timmar då jag kommer att spruta in flytande treo i mitt blodomlopp. Slutsats: Jag är rolig när jag är full.
Va fan?
Äh.
Det mina vänner, är saker man undrar i natten.
Året julklapp
-"Mamma, mamma, jag vill ha en Gugge i julklapp"
-"Jag också!"
Jag känner mig som en bit kött, men det är helt ok.
Nu tar jag en taxi till andra sidan stan.
I afton är det Gasque
Denna storslagna sittning är till ära av Alfta, staden som egentligen inte finns. Det kommer bli bra. Lite för bra är jag rädd. Middag och sprit, sprit och middag. Hur man än vrider och vänder på det slutar det alltid på samma sätt.
Det slutar med att jag kl 23.15 återfinns på Sthlms, i kakelbaren. Klädd i kläder och drickandes sprit. Dansar gör jag ibland eller efter humör. Aftonen blir nog inget undantag. Jag kommer att stå där, antingen i grå på gränsen till blå- , alternativt brun kostym. Ett leende på läpparna, en nejlika i knapphålet och ett ett sjuhelvetes driv i bröstkorgen. Vill du komma fram och hälsa kan du göra det. Säg bara "Hej, jag heter" så är det överstökat.
Vi kör med skäggstubb i afton va? Ja, det gör vi!
Mitt gym - när du vill sälja en bit av din själ
Precis hemkommen från det helvete på jorden som är mitt gym: Sats, vilket jävla skämt. Visst man kan argumentera för att det är rent, fräscht och bra träningsmöjligheter. Men personerna som tränar där, jävlar i helvetet vad arg man blir.
Vi har i princip alla kategorier av tränande. Vi har tjejerna/damerna som är vältränade men som aldrig verkar träna. Innan de ens kan visa sig i lokalen måste de stå framför spegeln i 25 minuter och piffa till sig. Väl ute i lokalen står de på någon slags trappmaskin och läser Hänt Extra och gud förbjude om de skulle börja svettas! Då kliver de raskt ner från maskinen och börjar samtala om helgen med Lollo och Bettan. Fy fan.
Vidare har vi killarna i linnen, rakade skallar och tribal-tatueringar. De lyfter mest skrot och tänker på vad de äter. Är de riktigt målmedvetna så för de även dagbok över vad de lyfter, när de lyfter och hur de äter. Kul och skoj. Något vidare starka är de inte heller. Visst, de kan säkert lyfta ett par hundra kg i vikter, man hur omvandlar man den styrkan till något positiv?
Jag har inte den blekaste.
Ett sms inkom just: "Din blogg äger mitt liv. Jag är numera av åsikten att jag bara högst eventuellt skulle göra det bättre själv."
Dra åt helvete.
Har jag ...
Har jag någon gång berätta om den mycket sjuka läkarstudentskan jag dejtade? Nej, det har jag nog inte. Jag borde givetvis anat ugglor i mossen första gången vi träffades. Det enda hon sa var "Jag anser att du är lite för full". Jaha, "lite för full"? You ain´t seen nothing yet! Jag lyckades dock byta nummer med damen ifråga och sen gick jag vidare och drack mig tillbaka till stenåldern. Rent fysiskt var det inga fel på kvinnan, hon såg mycket bra ut, var någorlunda intelligent och kom från mycket ordnade hemförhållande. Där kändes allt bra. Allt eftersom vi träffades så gick det upp för mig hur jävla kontrollerande hon var. Det klagades på mitt festande, det klagades på rökningen, och det klagades på att jag var för rolig. Det hela kulminerade vid en middag då jag lämna kvinnan sittande på en bättre inrättning i Stockholm. Givetvis betalade jag notan innan jag drog, med orden "jag ska bara kolla till en gammal vän". Jag har idag bytt telefonnummer.
Nu går vi till gymmet.
Jag vet var du jobbar
Jag reser mig sakta ur sägen och tar mig en rejäl titt i spegeln, vilken avslöjar, påsar under ögonen, skum "frisyr" och lite lätt skäggstubb. Jag äter frukost genom att dricka fem liter mjölk. Jag tar en dusch och sjunger "Its raining men" och dansar. I spegeln märker jag plötsligt att jag nu ser ut som en miljon kronor, vilket bara betyder en sak: Denna dag kommer att gå åt helvete.
Grannen: Är du hungrig?
Jag: Ja!
Grannen: Kom ner och ät!
God morgon!
Hemkommen
Precis hemkommen från det största jävla jippo världen skådat sedan min vän Adams Bar Mitzvah.
Salongsberusade äldre män och jag. Alla på jakt efter sin dagliga dos heroin: skräddarsytt. Jag kan tänka mig att snittåldern var runt 53 och alla bedrog sina fruar genom att spendera kvällen hos skräddaren. Jag fick en yngling som expedit, han kan inte varit mer än två år äldre än mig. Han visade kostym efter kostym, och rabblade saker som "top notch", "ett verkligt top notch-tyg", "skärningen på denna är verkligen top notch" och "top notch, top notch, top notch". Ser jag ut som en snubbe som uppskattar uttrycket "top notch"? Nej jag hoppas verkligen inte det. Ge mig inte en yngling en gång till! Jag vill ha en gubbe som jag kan snacka gubbkläder, skärningar och skor med! Jag köpte några skjortor och några slipsar. Vad fan ska jag med det till? Nåväl, jag hann dricka minst sju glas bjudchampagne och det är alltid något.
Ny tar vi rygg på "Bonde söker fru" och tänker på vilket bekymmerslöst liv den sk. "sex-bonden" lever. Han har det bra.
This just in...
Samtal med god vän
Han: Det märks att ekonomin sviker nu. Tjejen på mtv´s Sweet Sixteen fick välja mellan fest eller bil... fattigt!
Jag: FATTIGT!
Stopp
Antagligen går jag och tar en fika eller så hänger jag med en vicodinknaprande exmodell. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad dagen har att ge. En sak jag dock vet säkert är, att om jag mot all förmodan skall gifta mig, skall det vara med Chan Marshall. Ni känner henne nog mer som Cat Power. Vilken jävla kvinna.
Jag tänkte även passa på att ge er ett musiktips. Det känns lätt dumt, men jag gör det ändå. Mannen som jag tänker avhandla passar in i bilden för allt jag tänker på. Att han dessutom har ett av världens bästa skägg gör inte saken sämre. Vem är manneni? Vi snackar Dennis Wilson. Mannen som var trumslagare i Beach Boys. Mannen som dejtade (och var gift med) den snygga blondinen i Fleetwood Mac. Förhållandet var dock över när Dennis för andra eller tredje gången krockade hennes Rolls Royce. Givetvis var han stenhög på tabletter och sprit när det skedde. Keep it gangsta!
Lyssna på skivan. Bästa spår? Lätt "Time" och "Thought of You".
Det är fantastiskt vad man kan finna när man googlar på "illinois truck driver".
Nu är det jul igen
Jag trodde länge att jag hade gjort slut med min skräddare. Så var tydligen inte fallet. Kl 19 i afton ska jag dit på sk. "vip kväll" (ett annat ord för att man lägger för mycket stålar på skräddat) med dricka och annat. Jag ser mig själv gå runt och säga "tja, denna var fin. den också". Jag kommer vara så exalterade att jag blöder näsblod rakt ner i rödvinet. Som ett barn på julafton. På tal om julafton och jul: jag kommer att åka "hem" över jul, flyget är redan bokat. Jag har inte varit "hemma" på ett jävla tag. Det kommer vara intressant, minst sagt. Därför har jag köpt julklappar.
Min botoxade mor får en resa till planeten Jupiter. Min allmänt uppiffade syster får en rosa bil. Min guddotter får en björn, en livs levande så klart. Den kan hon försöka krama. Min far får välja mellan en käftsmäll eller en flaska från Mackmyra. Jag själv ger mig ett nytt år. Men den presenten öppnas först 1/1 2009.
En smörgås kanske
Jag har funderat kring varför jag inte känner igen människor längre. Jag känner givetvis igen de som jag umgås med dagligen, men de jag inte sett på ett par år; nix. Som igår, hon hade färgat håret och jag tog i hand och presenterade mig med fullt namn. Det blev en pinsam tystnad. Eller den gången jag och N gick på stan. Där sprang vi in i två personer, den ena för mig totalt okänd, den andre hade jag träffat. Det fiskades efter kramar men jag tog i hand och sa mitt fulla namn. En konstig blick och inget mer med det. Först fem timmar senare på en förfest gick det upp för mig, när damen ifråga förklarade och tyckte "fan vad märkligt, vi sågs ju för två dagar sen". Jag, idiot.
Kan det vara att jag ändrat mig själv för mycket?
Igår var det middag, sedan utgång. Jag minns ärligt inte så mycket mer än att det var sjukt hårt.
http://www.youtube.com/watch?v=jDj44n5bjWU (Jag är en inte en fena på teknik, klipp in texten i ett nytt fönster)
Det är ett klipp med Bon Iver. "Bra vinter". Snubben som gjorde slut med sin tjej och låste in sig under ca: 6 månader i en stuga mitt i ödemarken och skrev årets bästa skiva. "For Emma, Forever Ago". Det är bara att köpa, eller "ladda ner", som ungdomen gör.
Igår var ...
Igår var vi ute. Mer om det senare.
Jag sa "Köp Closing Time, för spår nr sex handlar om oss"
Sådär, en Gym & Tonic är avklarad. Nu gäller det enbart att fundera ut på vad man skall ta sig för en afton som denna. Det regnar är och ganska kallt. Men jag, som är född i Sveriges svar på Manchester eller Seattle bekymrar mig inte för väder. Huden är dessutom vattentät, så det finns inga ursäkter. Jag tror bestämt att det blir middag hemma hos en god vän. Älg med potatis och ett par liter sprit. Där har vi en tisdag.
Min återkommande dröm har jag skrivit innan, men av någon anledning har det inlägget försvunnit. När jag sover ensam brukar det i snitt bli 2-4 tmmar sömn per dygn. Hur som haver: drömmen går i korthet ut på att jag befinner mig mitt i Mexico City. Det är varmt, skitigt och billigt. Jag är utklädd som en skandinavisk version av Pancho Villa. Jag bär en jättestor sombrero, ett patronbälte över bröstet och dricker hutlösa mängder Tequila. Jag springer runt på gatorna och ropar "ariba, ariba!" samtidigt som jag skjuter med pistolerna i luften. Allt utspelar sig på "Dia de los Muertos", vilken motsvarar "Alla helgons dag". Sen vaknar jag. Alltid samma sak.
Analysera den drömmen om ni vågar...
Voff
Jag är pigg och utvilad. Javisst. Man blir troligen tröttare av sömn! Jag måste genomföra en studie vid något bättre universitet på det. "Javisst, nu är det så att man blir tröttare av sömn". Nej. Den motiveringen skulle aldrig få anslag. Lika bra att jag fortsätter att skriva om annat oviktigt istället.
Nu tar jag och eldar upp lite brev jag skrev mellan 1998-2008, och som jag aldrig skickade.
Just det. Kalla aldrig någon som inte heter Veronica för just, Veronica. Det blir ett jävla liv.
Hej!
Jag börjar kunna allt nu. Om sömnen kommit så går jag ur sängen och duschar. Sen väljer jag kläder. Jag upprepar "Var inte rädd för din garderob", "var INTE rädd för din garderob", "VAR INTE RÄDD FÖR DIN GARDEROB". Sen klär jag på mig.
En återkommande dröm är den som utspelar sig i Mexico och den känner de flesta till! Vad vill jag ha sagt? Jag har precis gått upp. Äntligen har jag sovit, men priset var högt; 14 timmar.
Att döda en konstform
Samtal med en tjej:
- Skojar du med mig?
- Nej, den verkar som sagt bra!
- Du har alltså en bok av Bret Easton Ellis som ljudbok? Du anser inte att man missar halva charmen med hans sätt att skriva då?
- Nej, han som läser gör det riktigt bra!
Domare, härmed har jag inget att tillägga.
I love women - I have all their albums...
Ett annat nöje jag har i allt det märkliga jag ställer till med, det är att läsa böcker. Jag tror jag läst fem eller sex böcker i mina dagar. Bäst var givetvis "Den där Emil" samt "Nils Karlsson Pyssling flyttar in", författade av Astrid Lindgren. Lindgren skriver så levande att man nästan kan tänka sig in i hur det egentligen var. Man lär känna karaktärerna utan och innan. Man kryper in innanför skalet på Emil, Herr Pyssling och alla andra. Inte ens möbler och grisar går säkra! Man får en inblick i en värld man annars inte hade haft inträde till. Lindgren var en stor författare, kanske den störste.
Min största skräck i livet är dock att vakna upp och inse att allt är en dröm. Att jag inte är den jag tror. Istället för ett liv här med vänner, damer och sprit så är jag Ulf Ekberg i Ace of Base.
Nu skall jag fundera lite över att installera orangea lysrör i hela lägenheten. Varför? Jo, färgen och ljuset framhäver solbrännan bäst. Sådan är jag.
Nyår 2005
Den spenderade jag på en fest hos några ytligt bekanta. Jag låste in mig i ett rum och lyssnade på de talande väggarna. Det går till på följande sätt: Man sätter örat mot väggen och lyssnar. Ibland hör man inget, ibland hör man allt. Där satt jag i en smoking och blandade mina egna Stoli Bolli och rökte cigg. När festen var över vågade jag mig ut och gick hem. 2006 var ett riktigt bra år men det är en helt annan historia.
Lunch
Nu tar vi lunch. Sen går vi till gymmet och lyfter skrot till tonerna av Mange Schmidt. 
Cyndi Lauper
Tre av fyra kvinnor över 40 lider av sömnproblem. Gör det mig till en kvinna över 40 undrar jag givetvis? Jag känner mig mer som en man, men man kan aldrig vara säker. Tänk bara den jävla tanken. Man vaknar upp och allt är skevt. Ett par ungar har man, och givetvis en väl inrökt trea i Bandhagen eller Sumpan. Man har blonderat håret och har synlig utväxt. Karln som var den stora kärleken har sedan länge flytt, och kvar är bara Kevin och Liam. Det går inte bra för varken Kevin eller Liam i skolan, men "de är fina pojkar egentligen". På fredagarna hänger man på Garbo med Kicki och snackar om hennes vilda resa till Las Palmas förra julen. Helgerna går mycket snabbt, och snart är det måndag, ny vecka och jobbet på Nyponrosens förskola alternativt Stubbens äldreboende igen. Man lever drömmen.
Jag har ett gediget intresse för klockor, men bär numera nästan uteslutande Rolex. Igår fick jag frågan varför. Ja, vad tror ni själva? Hur fan skall man förklara för en blåst brud kl 23.46 i kakelbaren på Sthlms vad en JLC eller en Panerai är? Nej, vi kör något som alla kan relatera till!
Reflektion på det? Ja, man har inte direkt höga tankar.
Dec
Vad hände egentligen med Nic and the Family? Kanske världens bästa band. Denna morgon har jag hängt på youtube och sett videos såsom "Hej Monika", "Jag är kärleken" samt min personliga favorit "Hej det är Nic... klick".
Det går bra nu.
